Du sa att du ville finnas här...
Att jag bara behövde sträcka ut min hand eller viska ditt namn.
Du sa att du aldrig skulle svika, att du inte är en av dem.
Att du aldrig skulle ge upp.
Sakerna du sa och allt det du visade fick mig att våga.
Jag kände mig som en prinsessa när du strök mitt hår, skrev till mig på morgonen eller bara såg på mig som om jag verkligen var viktig.
Jag förklarade min rädsla,
säkert hundra gånger lugnade du mig...
Men idag förändrades allt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar