Det är barnvecka och timmarna bara rusar förbi, det är liv i vårt hem igen och det är så fantastiskt underbart tycker både W och jag. Barnen är lediga från skolan så vi får tid att vara med varandra oxå :) det är riktig lyx.
Mr M kom inte i söndags, tre timmar försent fick jag sms om att det sårade honom djupt att han inte kunde träffa W som han skulle...Jag får inget svar på varför bara att det var omöjligt. Men det berodde absolut inte på att han hade supit eller knarkat...
Det kvittar så fullständigt varför egentligen, det bara bevisar än en gång hur oviktigt det är för honom och hur ansvarslös han är.
Turligt nog är det dax för uppföljning på familjerätten i morgon. Spännande att se om han behagar dyka upp där...
Jag kommer inte att vara lika generös och samarbetsvillig i morgon som jag var sist, nu får de ju själva se hur han gör med överenskommelser. Varför ska jag sitta där och gynna honom när det inte blir till Ws bästa!? Aldrig!
tisdag 10 april 2012
fredag 6 april 2012
W sjuk...
Det verkar som om lilla W får infektionsastma, precis som mina stora barn hade när de vara mindre :(.
Det är tuft med andningsbesvär när de är så här små. Den gångna veckan har vi farit fram och tillbaka på barnakuten där de flödat W med adrenalin och pulmicort, all tid har gått till att vara Ws mamma och mitt i alltihopa glömde jag bort mig själv helt. Ingen mat, ingen sömn och oro = Magkattarren var ett faktum.
W har trots allt fått träffa Mr M igen, efter att vi med hjälp av familjerätten kommmit fram till tider och regler kring umgänget. Jag var minst sagt förvånad att Mr M faktiskt vände sig dit och ännu mer förvånad när han dök upp på utsatt tid. Sen satt han dessutom där och erkände att det har ju varit lite problem med spriten, WTF liksom. Ja, det lät så jäkla bra och han var såå medveten och försökte ordna upp allt. Klar de tycker på familjerätten att han är värd en chans att bygga något med W.De har ju inte hört dravlet sju gånger förut och tvingats inse att det är just bara dravel! Jag vill bara spy på det...
Mycket riktigt fungerar det inte speciellt bra, tider missas och överenskommelser hålls inte. Jag är så förbannat trött på det här!!! Det finns inte ord för hur frustrerande det är att veta att man ska behöva utsätta sitt barn för det här gång på gång utan att det någonsin blir någon förändring.
Jag fattar inte hur man är funtad när man visar så lite resepkt för andra människors tid och gränser, hur f**n funkar man när man sover bort sin umgänges tid med sin son? Och hur i sjutton ska jag förklara det för W när han växer upp?
-Jo, pappa skulle kommit men han somnade så han kommer inte...
Snart ska vi tillbaka till fam. rätten igen, jag ska vara noga med att uttrycka min oro då, ännu tydligare med hur Mr M beter sig och vilka nackdelar som ligger i det för W i framtiden.
Det kan inte behöva vara så här.
Det är tuft med andningsbesvär när de är så här små. Den gångna veckan har vi farit fram och tillbaka på barnakuten där de flödat W med adrenalin och pulmicort, all tid har gått till att vara Ws mamma och mitt i alltihopa glömde jag bort mig själv helt. Ingen mat, ingen sömn och oro = Magkattarren var ett faktum.
W har trots allt fått träffa Mr M igen, efter att vi med hjälp av familjerätten kommmit fram till tider och regler kring umgänget. Jag var minst sagt förvånad att Mr M faktiskt vände sig dit och ännu mer förvånad när han dök upp på utsatt tid. Sen satt han dessutom där och erkände att det har ju varit lite problem med spriten, WTF liksom. Ja, det lät så jäkla bra och han var såå medveten och försökte ordna upp allt. Klar de tycker på familjerätten att han är värd en chans att bygga något med W.De har ju inte hört dravlet sju gånger förut och tvingats inse att det är just bara dravel! Jag vill bara spy på det...
Mycket riktigt fungerar det inte speciellt bra, tider missas och överenskommelser hålls inte. Jag är så förbannat trött på det här!!! Det finns inte ord för hur frustrerande det är att veta att man ska behöva utsätta sitt barn för det här gång på gång utan att det någonsin blir någon förändring.
Jag fattar inte hur man är funtad när man visar så lite resepkt för andra människors tid och gränser, hur f**n funkar man när man sover bort sin umgänges tid med sin son? Och hur i sjutton ska jag förklara det för W när han växer upp?
-Jo, pappa skulle kommit men han somnade så han kommer inte...
Snart ska vi tillbaka till fam. rätten igen, jag ska vara noga med att uttrycka min oro då, ännu tydligare med hur Mr M beter sig och vilka nackdelar som ligger i det för W i framtiden.
Det kan inte behöva vara så här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)