Om man har en tid klockan 10 på familjerätten så är det väl kl 10 man ska vara där, eller?!
Mötet i måndags blev inställt för Mr M kom inte. Han hade beställt tiden, men han kom inte! Jag satt tillsammans med handläggaren och väntade, efter en kvart frågade hon mig om jag trodde att M skulle komma varpå jag svarade att jag inte visste men att han ju borde kommit kl 10. Hon tyckte då att vi skulle avsluta ärndet och så får vi återkomma om det blir aktuellt med en ny tid.
Mr M påstår i efterhand att han var där 10.15 och vill boka en ny tid.
Gissa om det kokar i mig!!!!
Varför väljer man att inte komma på en tid som man själv har beställt?!
Handläggaren ringde mig i veckan och frågade om jag ville komma på en ny tid, jag svarade att jag måste få fundera på det. Helst vill jag bara skrika NEJ!!!!!
Mr M har ett sätt att få mig att tvivla på mig själv, det är ju så synd om honom som inte får träffa sin son!!! ^^ En son som han inte ens ringt och frågat om på en månad. Han vet inget om hur W har det, hur han mår eller vad som händer i utvecklingent. Talar inte det sitt eget tydliga språk om hur viktigt det egentligen är!?
Nä, det får räcka nu.
W förtjänar bättre, det bästa!
lördag 30 juni 2012
söndag 24 juni 2012
W är allergisk mot mjölkprotein...
Det är mjölk i hur mycket produkter som helst!!!!
Det skönt att veta säkert så W kan få må bättre.
Det svåraste är nu att laga mat som passar hela familjen, helst utan att behöva göra 3 olika rätter...
Tid är en bristvara i mitt hushåll!!!
Vad gäller Ws astma så har medecinerna som vi fått hem gjort underverk. Han blir fortfarande väldigt tät i luftrören men ventolinet hjälper på bara ngr minuter. Det är skönt att slippa åka in till sjukhuset varje gång.
I morgon är det dax för familjerätten igen, senast dök Mr M inte upp men nu har han beställt en ny tid. Det är valfritt för mig att gå dit och min första tanke vara att bara strunta i det precis som han gjorde, men när jag tänker efter så vill jag inte sjunka så lågt.
Det känns lite oroligt att gå dit, fastän jag vet att jag inte har något att vara rädd för så skrämmer det mig lite att M alltid har förmågan att få människor att tro på någonting annat än sanningen.
Det är sjukt hur blåst jag har varit som valt att spela med i hans spel!
Jag måste hålla i minnet att nu inte är då. Jag behöver inte spela mer, inte låtsas eller släta över eller välja mina ord efter vad som ska behaga eller passa M.
Jag behöver bara hålla mig till sanningen och göra de valen som blir bäst för W.
De stora barnen ska till sin pappa nu i veckan. Det blir första gången på 2 månader som de ska vara härifrån mer igen. Det blir tomt när de åker. En dag eller två är skönt att veta att ngn annan tar över ansvaret men sen vill jag ha dem nära mig igen. För W blir det jätte, jätte stor skillnad när de inte är här. Han avgudar dem, det syns i hela hans ansikte.
Det är egoistiskt av mig att önska att det kunde förbli som det har varit, att barnen är här extra, men det är så hemskt att veta att jag går miste om så mycket när de bara är här halva sina liv. Jag har upplevt att det är extra tryggt för dem att ha en fast punk istället för två olika. De har ett annat lugn i sig än de brukar ha.
Jag vet att de behöver sin pappa, kanske extra mycket just nu när han skapar en ny familj. Men jag är rädd, fruktansvärt rädd att de ska bli besvikna...
Jag vet ju själv hur svårt det är att räcka till...
Det är mjölk i hur mycket produkter som helst!!!!
Det skönt att veta säkert så W kan få må bättre.
Det svåraste är nu att laga mat som passar hela familjen, helst utan att behöva göra 3 olika rätter...
Tid är en bristvara i mitt hushåll!!!
Vad gäller Ws astma så har medecinerna som vi fått hem gjort underverk. Han blir fortfarande väldigt tät i luftrören men ventolinet hjälper på bara ngr minuter. Det är skönt att slippa åka in till sjukhuset varje gång.
I morgon är det dax för familjerätten igen, senast dök Mr M inte upp men nu har han beställt en ny tid. Det är valfritt för mig att gå dit och min första tanke vara att bara strunta i det precis som han gjorde, men när jag tänker efter så vill jag inte sjunka så lågt.
Det känns lite oroligt att gå dit, fastän jag vet att jag inte har något att vara rädd för så skrämmer det mig lite att M alltid har förmågan att få människor att tro på någonting annat än sanningen.
Det är sjukt hur blåst jag har varit som valt att spela med i hans spel!
Jag måste hålla i minnet att nu inte är då. Jag behöver inte spela mer, inte låtsas eller släta över eller välja mina ord efter vad som ska behaga eller passa M.
Jag behöver bara hålla mig till sanningen och göra de valen som blir bäst för W.
De stora barnen ska till sin pappa nu i veckan. Det blir första gången på 2 månader som de ska vara härifrån mer igen. Det blir tomt när de åker. En dag eller två är skönt att veta att ngn annan tar över ansvaret men sen vill jag ha dem nära mig igen. För W blir det jätte, jätte stor skillnad när de inte är här. Han avgudar dem, det syns i hela hans ansikte.
Det är egoistiskt av mig att önska att det kunde förbli som det har varit, att barnen är här extra, men det är så hemskt att veta att jag går miste om så mycket när de bara är här halva sina liv. Jag har upplevt att det är extra tryggt för dem att ha en fast punk istället för två olika. De har ett annat lugn i sig än de brukar ha.
Jag vet att de behöver sin pappa, kanske extra mycket just nu när han skapar en ny familj. Men jag är rädd, fruktansvärt rädd att de ska bli besvikna...
Jag vet ju själv hur svårt det är att räcka till...
torsdag 21 juni 2012
Räcker inte till...
Solen skiner idag oxå, leendet borde finnas där på läpparna...
men,
Jag vaknade och där fanns alla tankar och funderingar som gör livet lite tyngre att bära.
W är dålig igen, det är fjärde gången nu sen i början av april. Det värker i mammahjärtat när jag ser honom så här.
De stora barnen får vara så stora och duktiga när W behöver mig extra, och de är stora och duktiga, verkligen. Man kan inte önska sig finare barn!
JAG RÄCKER INTE TILL!!!
Jag vill så mycket, men hinner så lite.
G är här oxå, hela "familjen" samlad, det är så mysigt att vara tillsammans allihop och jag vill så gärna njuta av det...
Men det är så enkelt att låta frustrationen styra och gå ut över dem man harnärmast.
Hur är man en underbar flickvän när man inte hinner tvätta håret oftare än en gång i veckan, när man inte sover mer än max 5 timmar per natt, när man har snor på hela axeln och bara vill sätta sig ner och gråta för att orken är slut!?
JAG RÄCKER INTE TILL!!!
Jo, solen skiner idag oxå...
Jag peppar mig själv att orka lite till, jag måste orka idag oxå, jag VILL orka.
men,
Jag vaknade och där fanns alla tankar och funderingar som gör livet lite tyngre att bära.
W är dålig igen, det är fjärde gången nu sen i början av april. Det värker i mammahjärtat när jag ser honom så här.
De stora barnen får vara så stora och duktiga när W behöver mig extra, och de är stora och duktiga, verkligen. Man kan inte önska sig finare barn!
JAG RÄCKER INTE TILL!!!
Jag vill så mycket, men hinner så lite.
G är här oxå, hela "familjen" samlad, det är så mysigt att vara tillsammans allihop och jag vill så gärna njuta av det...
Men det är så enkelt att låta frustrationen styra och gå ut över dem man harnärmast.
Hur är man en underbar flickvän när man inte hinner tvätta håret oftare än en gång i veckan, när man inte sover mer än max 5 timmar per natt, när man har snor på hela axeln och bara vill sätta sig ner och gråta för att orken är slut!?
JAG RÄCKER INTE TILL!!!
Jo, solen skiner idag oxå...
Jag peppar mig själv att orka lite till, jag måste orka idag oxå, jag VILL orka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)