Mr M nykter?

Jag vill inte tro att det är sant,
vågar inte hoppas på att det ska bära.

Men Mr M är nykter och W får äntligen spendera tid med sin pappa.
Det griper mig ända in i själen att se dem tillsammans.

Någonstans är det här vad jag har hoppats på och längtat till och det är så fruktansvärt skrämande att det kan ryckas bort så lätt igen.

W gömmer huvudet mot min axel och blir lite förlägen först när M kommer, men det tar bara en kort stund innan han tinar och suger åt sig Ms uppmärksamhet.
Det märks så tydligt att W känner att Mr M är en speciell person i hans liv.

Efter allt, efter all denna tid...
Jag önskar W det här, det gör jag!

Jag klandrar dig...

Kan inte riktigt skilja på om det är ilska eller sorg,
frustration eller avundsjuka som flammar i mig.

Negativa känslor.

Kanske alla blandade på en och samma gång.

Det är ditt fel!!!
Jag är låst, inlåst med W.
Utlåst från allt som inte är W.

Jag tror att jag kvävs, drunknar...

Det finns så mycket mer av mig.
Ja, jag är mamma men jag är också en person.
Ibland behöver jag andra saker.
Sånt som är för mig!

Tid...
Tid ifred, tid till livet utanför.

Jag klandrar dig...
Om du hade funnits här, om du inte hade supit bort det senaste året, om du hade tagit ditt ansvar.
Då hade jag i alla fall haft möjligheten.

Det är så små saker som skulle betyda så mycket.
En dusch ifred, en sovmorgon, en kväll med vänner...

Jag skyller på dig att mitt mående vacklar. Att jag inte riktigt orkar...