Me...

Jag försöker att vara lite "vanlig", verka lite sådär "normal" som andra.
Det går inge vidare...

Jag är bra på andra saker istället!:)

Gråa dagar...

Ännu en grå dag.
Allt detta gråa tycks färga av sig på själen.
Barnen längtar efter sol och bad, jag längtar efter nöjda glada barn.

Vad ska man hitta på?

Jag väljer barnen...

Jag valde W,
framför allting annat valde jag honom.
Det räddade mig,
från att sitta fast, kvar i samma.
Jag var tvungen att må bättre för Ws skull,
hade jag fortsatt annars?

Jag valde W för min skull kan man säga,
samtidigt valde jag bort en massa annat...

Barnen är det finaste jag har!
De är allting,
i dom finns glädjen och hoppet,
sannheten och möjligheterna.

Om jag nu måste välja igen,
väljer jag W.
Jag väljer att sätta detta,
mitt liv med barnen, främst!

Det som inte passar in här,
allt som inte får rum,
det får vänta...

FbJ Mr M

Jag svarar inte när Mr M ringer...
Helt plötsligt ligger han på igen.
Det har varit tyst i mer än en månad, men nu vill han igen.

Jag kan inte förmå mig själv att svara på hans samtal...
Det finns ingenting att prata om.
Jag har ingenting att säga,
han kan inte säga något som spelar någon roll.

Vi skulle varit på familjerätten i onsdags, jag kunde inte gå dit.
Vad finns det för mening att lägga tid på något som ändå bara resulterar i ingenting...

Häromdagen dök Mr M upp istället.
Fattas bara det.
Vi gick på affären när han helt plötsligt bara stod där.
Det var nästan så att benen vek sig och tusen fjärilar började fladdra i magen. Så obehagligt!

Nu fick Mr M som han ville då i allafall, för klart som f**n att jag svarar nu när han ringer.

W sover om nätterna :)

Det är andra natten i rad som W sover hela natten i sin egna säng.
Stora duktiga killen!
Jag undrar bara varför jag är dubbelt så trött!?
Jag borde vara mer utvilad än på länge.

Hon är här igen...

Hjärtat slår lite fortare än vanligt för att kompensera det trånga utrymmet när trycket över bröstet ökar.
Andetagen blir djupare för att luften ska räcka till...

Jag stänger in mig, fast jag borde gå ut.
Jag tystnar om det som är viktigt.
Jag försvinner...

Det är hon som är här igen.
Hon tar över.
Hon bestämmer.

???

Jag känner på mig att något inte stämmer...
Är det bristen på tillit som spökar?

Erfarenheter har lärt mig att lita på magkänslan...
:(

W, E, N...

W ska sluta amma...
Mina känslor är väldigt blandade. Det är dax, det är det. Han är så stor och behöver riktig mat. Amningen har mest bara varit mys den sista tiden, men den förstör ändå aptiten lite och gör det svårt att få in bra sovrutiner.
Jag undrar när jag sov ordentligt senast, jag längtar efter att få sova på nätterna, inte amma tre, fyra ggr när W egentligen inte ens behöver det.
Mys kan vi ha på så många andra sätt! :)

Natten som var var hemsk, det gör så ont i mammahjärtat att neka honom när han till och med gråter med tårar.

Det är tomt efter de stora som har åkt till sin pappa!
Veckan går fort, det vat jag. Vi har en del planer och jag bhöver ta det lite lugnt, måste försöka göra det...
Jag är dålig på att slöa.
När tiden äntligen ges för lite återhämtning blir jag galet rastlös.

W sover nu, jag borde lägga mig fall det blir mycket vaket, men tankarna far i huvet och stör min ro...

Ord, är bara ord...

Du sa att du ville finnas här...
Att jag bara behövde sträcka ut min hand eller viska ditt namn.
Du sa att du aldrig skulle svika, att du inte är en av dem.
Att du aldrig skulle ge upp.

Sakerna du sa och allt det du visade fick mig att våga.
Jag kände mig som en prinsessa när du strök mitt hår, skrev till mig på morgonen eller bara såg på mig som om jag verkligen var viktig.


Jag förklarade min rädsla,
säkert hundra gånger lugnade du mig...

Men idag förändrades allt!

Morgon...

W leker på golvet, han kryper nu och reser sig mot allt som kommer i hans väg. Det går så fort från att han kommer på någonting nytt till att det är en självklarhet att han kan.
En liten stund får jag sitta här med morgonkaffet och ladda inför dagens uppgifter.

Igår var vi i Gustavsvik och badade, W trivdes som fisken i vatten. De stora barnen hade en toppendag från morgon till kväll, de åkte vattenkanor som aldrig förr och jag hade hjärtat i halsgroppen hela tiden. :)

De stora barnen sover, trots att W slår med kastrullerna. Vana ljud stör inte, tänk vilken tur!
Det oroar mig alltid att W ska vara någonting negativt för de stora, att de ska känna att vår familj på något sätt har blivit sämre sen W kom.
W tar mycket av min tid och uppmärksamhet, det är ju så.