Brev till Mr M...

Jag kan förstå om du inte tar mig på allvar när jag nu säger stop.
Jag förstår att du ser alla andra gånger som jag har vacklat i mina beslut. Alla gånger då jag har låtit dig trampa över alla gränser. Jag har tillåtit dig att svika saker vi kommit överens om, gång på gång, på gång och ändå låtit dig komma tillbaka. Jag var svag för dig, beredd att göra vad som helst för dig. För det jag trodde var kärlek...
Nu vet jag inte längre vad det var vi hade, eller ens vem du egentligen var!
Det jag vet är däremot vem jag är och att jag aldrig, ALDRIG, kommer låta dig göra mot W som du har gjort mot mig, och som jag ser att du gör mot dina flickor...
Så tro nu på mitt stop, den här gången är det starkt som en bergvägg. Det gäller mina barns framtid och mående och när det kommer till barnen finns en styrka i mig som du aldrig kommer att rå på.
Stop betyder att du inte har någon plats i Ws liv som situationen ser ut nu.
W har alla rättigheter, du har inga, jag har inga!
Du kan ta till vilka medel du vill. Du kan hota, skrika, gråta eller vara inställsam mot mig i dina försök att få träffa honom men det kommer bara föra dig än längre bort från oss. Mitt tålamod har oxå gränser.
W ska inte växa upp och se att man kan behandla sig själv och andra som skit, så som du gör.
På det sätt som du lever ditt liv finns inte utrymme för varken kärlek eller ansvar. Vilket sätt jag menar?
-Jo, jag menar att du är opålitlig, ansvarslös. Att du mår dåligt och utsätter dig själv och andra för faror.
Du kör bil utan körkort! Det har du gjort i flera år. Vill du lära din son att det är ok att göra så?
Vill du oxå lära honom att det är ok att supa och knarka? Vad skulle du säga om dina barn fick tag i de droger som du har sålt?
Ditt missbruk har fått dig att aggera våldsamt förut, hur ska vi någonsin kunna lita på att det inte händer igen?
Vill du verkligen visa dina barn den här Mr M? Den som inte klarar att sköta sitt jobb, som inte sover om nätterna?
Behöver jag fortsätta?
Kan du någonstans där inom dig förstå eller försöka att se att W förtjänar en bättre pappa än så?
Jag vädjar till den Mr M jag en gång trodde fanns att öppna ögonen och se att här, här är det stop.

Om du någon dag klarar att reda upp ditt liv. Om du tar dig ifrån knarkarpolarna, om du tillfrisknar från ditt missbruk, om du väljer att leva igen kommer du ha en lång väg att gå innan någon vågar att tro på dig igen. Det skulle inte bli lätt för dig. Men livet är inte enkelt!

Du kommer alltid att vara Ws pappa, det kan ingen ta ifrån dig. Han kommer alltid att få veta att du finns och jag kommer göra vad jag kan för att främja hans relation till sina syskon. Men först och främst kommer jag göra allt som står i min makt för att skydda honom och ge honom kärlek, trygghet och stabilitet i livet.

Leva med valen...

Jag kommer få leva med valen jag har gjort.
Jag valde att skaffa barn med en alkoholist skrev jag i ett tidigare inlägg. Om det ändå vore sanningen, om det vore tillräckligt...

De senaste dagarna har det kommit fram så mycket nya saker att jag flera gånger undrat vart jag varit egentligen. Hur kunde jag inte se!? Hur kunde det bli så här!?

Mr M har tappat fotfästet fullständigt! Hur kan man inte förstå att man är en fara för sina barn när man använder och säljer narkotika!?
Min främsta uppgift som mamma är att skydda mina barn, även när det betyder att jag måste skydda min son från sin egen pappa!

Det är med stor sorg som jag har fattat beslutet att Lilla W inte får ha en relation till sin pappa, inte nu, inte så här!