Älskad ängel...

Hon ler, jag ser att hon har svårt att hålla sig för skratt.
Hon vill inte att jag ska se.
Av någon anledning känns det som hon vill straffa mig.
Allt som oftast lyckas hon,
jag har ständigt dåligt samvete,
känner pressen att jag inte klarar att ge henne allt, hela världen!

Det är sällsynt numera att vi skrattar tillsammans.
Hon är allvarlig, jag är allvarlig.

Livet är allvarligt.

Jag önskar hon fick vara min lilla prinsessa för alltid.
Att hon inte behövde upptäcka mer.
Att hon kunde få behålla sitt vackra skratt...

Livet har sin gång, livet springer iväg med henne.
Min fina flicka,
påväg att växa upp.
Hon loss, jag försöker hålla kvar.
Inte undra på konflikterna.

Om vi ändå kunde fortsätta skratta, för livet är glatt om vi låter det.
Det vill jag lära henne...

Älskad ängel, flickan med stjärnor i blicken, hon med lockarna och det ständigt klingande skrattet...
Jag har kvar den bilden när hon fräser, eller slår i dörren eller struntar i uppmaningarna.
Det hjälper mig, men stjälper det henne?

sjuk...

Att vara ensamstående och inte må bra,
är ingen bra kombination.
Hur hittar man orken att vara en fantastisk mamma,
när man nästan inte orkar med sig själv!?

Det är bara att härda ut, jag vet...

Sorg...

Jag kom av mig, i allt...
Alla mina tankar finns hos min systerson och hans pappa.
Idag har de förlorat sin farmor, sin mamma...

Hur ont ska det inte göra i hjärtat att veta;
att man aldrig igen...

Vi är många som står här med öppen famn för dig Emil och för
dig Olle,
vi kan aldrig ersätta det ni har förlorat, eller ens förstå vad ni nu ska igenom, bara finnas här...

Sorg och saknad är en bekräftelse på att någon man älskar verkligen har
funnits där,
där som tomrummet är nu...