Det är en lugn period i livet just nu,
det måste vara det!
Jag måste säga nej till allt som jag inte måste säga ja till.
Jag går liksom på halvfart och gör allt för att inte stressa upp mig.
Den inre stressen har börjat ge mig ångest.
Ångest som jag är livrädd för...
Jag vet inte hur jag halkade ner hit,
vad var det som blev för mycket?
Ws alla sjukdagar?
För lång tid av dålig sömn?
Otillräckligheten?
Den dåliga stämningen på jobbet?
Saknaden?
Oron?
Alltihop, samtidigt, för länge!
