Jag vill inte tro att det är sant,
vågar inte hoppas på att det ska bära.
Men Mr M är nykter och W får äntligen spendera tid med sin pappa.
Det griper mig ända in i själen att se dem tillsammans.
Någonstans är det här vad jag har hoppats på och längtat till och det är så fruktansvärt skrämande att det kan ryckas bort så lätt igen.
W gömmer huvudet mot min axel och blir lite förlägen först när M kommer, men det tar bara en kort stund innan han tinar och suger åt sig Ms uppmärksamhet.
Det märks så tydligt att W känner att Mr M är en speciell person i hans liv.
Efter allt, efter all denna tid...
Jag önskar W det här, det gör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar