W är allergisk mot mjölkprotein...
Det är mjölk i hur mycket produkter som helst!!!!
Det skönt att veta säkert så W kan få må bättre.
Det svåraste är nu att laga mat som passar hela familjen, helst utan att behöva göra 3 olika rätter...
Tid är en bristvara i mitt hushåll!!!

Vad gäller Ws astma så har medecinerna som vi fått hem gjort underverk. Han blir fortfarande väldigt tät i luftrören men ventolinet hjälper på bara ngr minuter. Det är skönt att slippa åka in till sjukhuset varje gång.

I morgon är det dax för familjerätten igen, senast dök Mr M inte upp men nu har han beställt en ny tid. Det är valfritt för mig att gå dit och min första tanke vara att bara strunta i det precis som han gjorde, men när jag tänker efter så vill jag inte sjunka så lågt.
Det känns lite oroligt att gå dit, fastän jag vet att jag inte har något att vara rädd för så skrämmer det mig lite att M alltid har förmågan att få människor att tro på någonting annat än sanningen.
Det är sjukt hur blåst jag har varit som valt att spela med i hans spel!
Jag måste hålla i minnet att nu inte är då. Jag behöver inte spela mer, inte låtsas eller släta över eller välja mina ord efter vad som ska behaga eller passa M.
Jag behöver bara hålla mig till sanningen och göra de valen som blir bäst för W.

De stora barnen ska till sin pappa nu i veckan. Det blir första gången på 2 månader som de ska vara härifrån mer igen. Det blir tomt när de åker. En dag eller två är skönt att veta att ngn annan tar över ansvaret men sen vill jag ha dem nära mig igen. För W blir det jätte, jätte stor skillnad när de inte är här. Han avgudar dem, det syns i hela hans ansikte.
Det är egoistiskt av mig att önska att det kunde förbli som det har varit, att barnen är här extra, men det är så hemskt att veta att jag går miste om så mycket när de bara är här halva sina liv. Jag har upplevt att det är extra tryggt för dem att ha en fast punk istället för två olika. De har ett annat lugn i sig än de brukar ha.
Jag vet att de behöver sin pappa, kanske extra mycket just nu när han skapar en ny familj. Men jag är rädd, fruktansvärt rädd att de ska bli besvikna...
Jag vet ju själv hur svårt det är att räcka till...