Det verkar som om lilla W får infektionsastma, precis som mina stora barn hade när de vara mindre :(.
Det är tuft med andningsbesvär när de är så här små. Den gångna veckan har vi farit fram och tillbaka på barnakuten där de flödat W med adrenalin och pulmicort, all tid har gått till att vara Ws mamma och mitt i alltihopa glömde jag bort mig själv helt. Ingen mat, ingen sömn och oro = Magkattarren var ett faktum.
W har trots allt fått träffa Mr M igen, efter att vi med hjälp av familjerätten kommmit fram till tider och regler kring umgänget. Jag var minst sagt förvånad att Mr M faktiskt vände sig dit och ännu mer förvånad när han dök upp på utsatt tid. Sen satt han dessutom där och erkände att det har ju varit lite problem med spriten, WTF liksom. Ja, det lät så jäkla bra och han var såå medveten och försökte ordna upp allt. Klar de tycker på familjerätten att han är värd en chans att bygga något med W.De har ju inte hört dravlet sju gånger förut och tvingats inse att det är just bara dravel! Jag vill bara spy på det...
Mycket riktigt fungerar det inte speciellt bra, tider missas och överenskommelser hålls inte. Jag är så förbannat trött på det här!!! Det finns inte ord för hur frustrerande det är att veta att man ska behöva utsätta sitt barn för det här gång på gång utan att det någonsin blir någon förändring.
Jag fattar inte hur man är funtad när man visar så lite resepkt för andra människors tid och gränser, hur f**n funkar man när man sover bort sin umgänges tid med sin son? Och hur i sjutton ska jag förklara det för W när han växer upp?
-Jo, pappa skulle kommit men han somnade så han kommer inte...
Snart ska vi tillbaka till fam. rätten igen, jag ska vara noga med att uttrycka min oro då, ännu tydligare med hur Mr M beter sig och vilka nackdelar som ligger i det för W i framtiden.
Det kan inte behöva vara så här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar