Lille W är som ett eko,
allt jag säger upprepar han.
Enstaka ord har blivit till meningar,
det går så fort!!!
Det märks att han vill framåt,
hela tiden helst :)
Fortfarande frisk,
och vad det märks på honom hur bra han mår.
Det är så att hela hjärtat ler.
Jag funderar mycket på hur vi ska kunna stanna i det här tempot,
nu när vardagen närmar sig igen är jag rädd att falla in i gamla vanliga mönster.
Vi mår så bra av att vara så här glada, stressen är ett fördärv.
Om jag lovar mig själv att ta en stund varje morgon att tänka efter,
kan jag hålla mig medveten då?
Jag måste i alla fall försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar