Ensam...

Jag är inte ett dugg ensam,
jag har fantastiska människor omkring mig.
Jag behöver inte sitta själv om jag inte vill och det finns flera jag kan fråga om jag vill hitta på något.
Framför allt har jag barnen som fyller allting med liv.

Men...

Ändå känner jag mig ensam ibland.
Jag kan sakna känslan av att vara någons.
Att höra ihop med någon sådär som man bara gör när man älskar varandra, när man kämpar tillsammans och vill varandra det bästa.
Jag saknar någon att dela med.

Man kan inte dela med vem som helst, jag kan inte det.
Jag måste vara med någon jag brinner för, någon som betyder allt, som får mig att släppa taget om allt gammalt så att jag vågar för att det är värt vad som helst.

Kommer jag någonsin att få känna så igen?