från då till nu...

Då trodde jag att det fanns en chans, att det var möjligt, att min kärlek var så stark att den kunde få under att ske...
Och visst har ett mirakel skett.

Jag ler när jag känner hur det buffar och knuffar under revbenen, det som började som ett litet fladder längst ner i magen är nu så starkt att det nästan gör ont. Det är min son som tränar sig därinne.

Då trodde jag att allting skulle ordna sig till slut, att det fanns sagor som fortsatte i all evighet och att sagan kunde vara färgad av värme och lycka...
Allting ordnar sig och lyckan finns ju så uppenbart här och sparkar mig, men ingenting blev egentligen så som jag hoppades.

Då var det drömmen om Mr M som styrde mig...
Allt jag vill var med honom. Mr M var allt, allt jag önskade och allt som skrämde skiten ur mig.

Jag gjorde rätt som var rädd.

Nu...
Nu sitter jag här och det enda som betyder något är en liten prins som snart ska födas.
Mr M kommer föralltid vara del i våra liv, men inte hoppet om en framtid tillsammans. Allting är förstört, eller kanske fanns det aldrig ens något att förstöra.

Från då till nu...
Då var jag svag,svag för Mr M och sjukdomen som styr hans liv.
Nu är jag stark, för jag har insett att varken drömmar eller kärlek kan förändra någon annan än en själv!