Under så lång tid har han fått styra mitt liv och mitt mående.
Det är klart att det är svårt att helt plötsligt vakna på morgonen och känna efter hur jag vill att min dag ska bli.
Jag behöver inte ta hänsyn till vilket humör han är på, eller om jag ens vet vart han är, eller hur han mår.
Det är befriande att inse att jag inte mår så dåligt, att jag är ganska stark och att jag har alla förutsättningar att forma mitt liv så som jag vill ha det.
Men samtidigt är det skrämmande, för det betyder att jag oxå måste ta ansvar och inte kan skylla på någon annan när det går fel. Jag kan inte gömma mina egna känslor mer för att sätta hans behov främst...
Det är hårt att inse vilka val jag har gjort, att jag faktiskt valde Mr M, trots att det var så dåligt för mig. Besvikelse och ilska som existerar är främst riktade gentemot mig själv för all den tid jag har förlorat och de människor som blivit sårade på vägen.
Men...
Idag mår jag bra, idag blir en bra dag som jag kan forma precis som jag vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar