Hur vet man?
Hur vet man att det är kärlek?
Vad är kärlek?
Mitt i mitt kaos finns du...
Du är lugnet själv och i din famn känner jag mig varm och trygg.
Är det konstigt att jag känner så? Som om inget runt omkring kan komma åt mig eller egentligen spelar så stor roll.
Det är så skönt att andas hos dig. Luften mellan oss är ren, jag döljer inget för dig, spelar inget spel, jag bara är jag. Det är en märklig känsla. Naket och nervöst men ändå befriande.
Du är så fin mot mig, fast jag inte förtjänar det, jag är så innerligt glad att du är det! Ingen har varit som du...
Glad med rädd, vad händer om det inte är sant...
Tänk om du luras, om du förställer dig, om du är vinterklädd när jag är naken...
Ja...
Nej...
Jag tvekar inte mer, jag har tvekat. Under en lång tid har jag inte vågat leva. Inte på så vis att jag gett mig själv någonting. Men jag vill ha dig!
Åååå vad jag vill ha dig!
Jag vill vara med dig. Jag vill vara mig själv med dig.
Jag är stark idag. Modig.
Jag har varit feg och svag men det passar mig inte för jag vill ju leva,
med dig...
Jag vill känna dig, vill veta hur man gör dig glad, hur man får dig att le, skratta, dansa och vilja leva, verkligen leva.
med mig...
Efter allt...
Tack för att du finns kvar i mitt kaos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar