Time...

Tid...
Ständigt tid som inte finns.
Prioritera... hm...
Jaa, men det är lättare att halka in i invanda mönster.

Jag tappar fotfästet ibland och trillar ner i mörkret. Där kan jag sitta och se ljuset men inte riktigt orka gå mot det...
Jag är bra på att tänka negativa tankar, bra på att tycka dåligt om mig själv. Jag räcker inte till, jag duger inte, jag kan inte...
Ingen annan tycker synd om mig, så då får jag väl göra det själv!

Det är lite så just nu.
Jag slits mellan viljan att fixa allt och tröttheten.

Det finns ännu glimtar som får livet att bära.
Jag bröt alla mönster igår när jag tog med mig barnen till simmis, helt spontant, mitt i vardagen, trots tröttheten och alla måsten. Det gjorde oss gott! :)

W var på 18 månaders besök på BVC igår, han har äntligen börjat växa lite, lite i allafall. Om detta ändå kunde vara vändningen. Jag vill ha en frisk son nu! Inga mer sjukdommar tack!!!

Annars händer allt så fort med W. Han har flera ord nu helt plötsligt, han härmar nästan allt man säger och han har en vilja av stål.
Just nu är han mycket och ofta frustrerad, när vi inte förstår honom.

Jo, tid.... det skulle jag behöva lite till! Tid till nuet, att vara här, närvarande med tålamod...